Fortfarande overkligt

Tack alla ni för era fina ord. Betyder mycket för mig!

Det har gått 2 dagar nu. Är fortfarande lika overkligt. Man kommer på så mycket som man borde ha sagt och gjort. Sen jag fick Albin har jag inte riktigt haft tid för pappa när jag varit här. Han sa flera gånger att han ville att jag skulle sitta hos honom när han tittade på tv. Tyvärr gick inte det så ofta då man var tvungen att ha koll på Albin. Känns så jobbigt att jag åkte hem till Linköping i söndagskväll. Jag hade på känn att något skulle hända. Det var intervjun jag skulle på som ställde till det :( Tror dock att det gick bra på intervjun och hoppas jag får jobbet så det var värt det. Känns så orättvist att pappa somnade en ynka halvtimme innan jag kom. Varför? Undra om han ville bespara mig från det. Vi har pratat mycket mamma och jag. Han har fått lida så mycket, kändes inte som man fattade hur ont han hade när han levde. Han klagade ju aldrig.

Mamma och jag åker hem till Linköping idag. Vi behöver komma härifrån lite. Det är så mycket minnen här.
Vi har ordnat med begravningen igår och den kommer antaglien ske den 4 april.
Emma eller Kristin, tror ni att nån av er kan ha Albin? Vore guld värt!

Nu blir det inget skriva på ett tag. Som jag skrev förut har vi inte internet i huset.

Tack för att ni finns!

Vila i frid kära pappa

Igår hände det. Det som inte fick hända men på något sätt inte var så oväntat. Jag är så glad att jag åkte till pappa  i lördags så jag fick träffa honom en sista gång. Mamma ringde igår och sa att jag var tvungen att komma så snart som möjligt. Tåg första bästa tåg men kom en halvtimme för sent. Pappa gick bort 15.30. Tänk om om inte fanns. Kan inte låta bli att tänka om jag hade skyndat med lite till så hade jag hunnit med ett tidigare tåg, eller om jag hade tagit bilen så hade jag hunnit.
Dom gjorde pappa fin när jag kom till sjukhuset och kl 17 fick vi gå in för att ta ett sista farväl. Han såg så fridfull ut där han låg. Ville bara att han skulle vakna! Vi satt där i 2 timmar och säga hej då var det svåraste jag har gjort.
Allt är bara så overkligt. Skulle göra allt för att få pappa frisk igen, få honom lika pigg som han var för några år sen. Men som han har kämpat, han är verkligen en kämpe.



Göran Hedlund
* 1948-01-08
+ 2008-03-03


Pappa blev bara 60 år


Här är pappa som jag minns honom, pigg och glad.

image83

Kommer sakna dig så enormt! Älskar dig pappa!


Nu är det inte långt kvar

Nu är jag hemma hos mamma och pappa. Pappa ligger ju inlagd på sjukhus. Läkarna har sagt att han inte har lång tid kvar. Allt känns så hopplöst. Det är så mycket man vill säga och hinna göra.
Dom har sagt ett par veckor, vad är det? INGENTING. Men det är bara att göra det bästa av tiden vi har kvar.
Vi ska snart åka in till Uppsala igen och hälsa på honom.
Tänker på dig kära pappa!



Flytten var jobbig. Men nu är det gjord. Lägenheten är städad och klar. Huset ser ut som en bombnedslag med alla kartonger som står överallt. Vi var ju bara tvugna att lämna allt som det var och sen åka hit.

Albin är hos farmor och farfar och sina fastrar i helgen. Saknar min lille Älskling massor!

Nu kommer inte vi har tillgång till internet på ca 3 veckor hemma. Är det något så nås jag på min mobil!

Ta hand om er!

KRAM

RSS 2.0