Veckan som gått
Måndag till Tisdag den här veckan har jag varit i väg på Work Shop i Kolmården med jobbet. Vi hade mycket trevligt och jag lärde mig ett och annat. Vart dock inte mycket sömn. Gick och la mig 4 på måndagen. Det blev en hel del vin och drinkar vilket såklart är trevligt men kanske inte när man inte får sova ut på morgonen, ibland tänker man inte helt enkelt :) Skulle upp igen kl 7.30 för att åter igen gå på "föreläsning plus grupparbeten".
Ikväll har jag haft en heltkväll med Albin. Erik är och meckar bil hela kvällen. Albin och jag har busat. Varit ute mycket. Nu sover lilltrollet och jag har precis målat klart hans nya sandlåda så imorrn ska vi fylla den med sand.
Nu ska jag bänka mig framför tv:n.
I natt drömde jag om pappa. Han var så levande och kändes så nära. Kändes jobbigt att vakna imorse. Har tänkt på honom extra mycket idag. Saknar honom så. Vill så gärna träffa honom igen, varför??????
Jag känner igen den känslan så väl. Brukar också drömma så otroligt verkliga drömmar. Där allting är som vanligt och man önskar att det aldrig ska ta slut! Sen vaknar man och sekunden efter slår det en att allt inte är som det alltid har varit! En person fattas! Man blir helt tom igen... Jag känner verkligen med dig och tänker på dig mycket. Paniken över att man aldrig kommer att få träffa dem igen är så fruktansvärd att det inte går att beskriva med ord. Men på något sätt kommer det att kännas lättare efter ett tag. Först tänker man på dem hela tiden, sen någon gång om dagen och sen mer sällan. När man kommit så långt minns man bara de fina minnena och man kan börja vara lite tacksam för att man iaf fall fick ha de hos sig ett litet tag! Även fast man tycker att det är så förbannat orättvist! Jag vet inte vad jag ska skriva för att få det att kännas bättre, hur mycket jag än försöker. Jag tror att det måste få göra ont hur vidrigt det än är... Ta hand om dig! Många kramar! /Åsa
P.S. Ni verkar ha haft en väldigt mysig dag! Vilken härligt sammanträffande med två bröllop så tätt!
Skönt att få tänka på något roligt en stund...
Hej gumman! Vilken härlig helg, skönt att få komma hem å träffa Albin efter att du vart iväg ett tag? Härligt när det är såhär fint väder å man kan börja vara ute lite mer! Åh, det känns så länge sen vi träffades...vi har pratat om det jag å roger att nu måste vi komma ner å hälsa på er! får kolla upp nåt direkt när jag slutar skolan...efter den 4 juni med andra ord. Har du nån semester i sommar? Nej nu ska jag in i duschen...Kram på dig gumman! PS förstår att du tänker mycket på din pappa och jag tror inte alls det är ovanligt att det går lite sådär i vågor, att du tänker mer och mindre vid olika tillfällen...se det som en del av sorgeprocessen...*kramar om* DS
Jag tror din älskade pappa besöker dig i drömmarna för att se till att du har det bra. Det mest värdefulla man har är MINNENA som finns kvar - att kunna minnas med alla ens sinnen: ansiktet, kroppsspråket, rösten, sättet att tala på, dofter.. Det kommer tillbaka som flashbacks emellanåt. Om man blundar riktigt hårt känns det nästan som att personen finns där. Tack och lov för minnen, som dels kan riva upp sorg men samtidigt skänka massor av glädje. Däremot är det ändå en outhärdlig saknad kan jag förstå.. Med tiden så lär man sig kanske acceptera mer, men man kommer aldrig någonsin förstå.. Ord är överflödiga, ett stort "VARFÖR?" beskriver tillräckligt.. Många kramar
